Jaha, igår var första dagen på jobbet. Gick kanon!

Hejsan mitt namn är Samantha och jag ringer ifrån svensk direktreklam!

Lite udda men trevligt jobb.

Har funderat hela morgonen på en sak. Hur jävla tragiskt det är med hela familje-biten...
Jag menar.. Borde vi inte ställa upp för varandra? I vått och torrt liksom. Visa att vi bryr oss... Höra av sig om man råkar illa ut. Försöka hjälpa, stötta.

Så var det alltid INNAN liksom.

Men nu lever vi allihopa på vars ett håll. Hela familjen. Tänkt på det?

Varför ska vi bråka om smågrejor? När vi tillsammans är det finaste man kan ha?



Nu är det iaf dags att bli blond igen. Har ju kommit in i en ljus period :)

Darkness has ended!

Winner

The light is opening up, i can feel it filling my body, and i look up from the dark and I can see life come back and take me home were I belong, filled with happiness

Med det vill jag ha sagt... Att det klarnar upp, dimman lättar, ljuset sipprar in, och jag mår bra igen =)

...Men jag bor hos en ängel, en riktig!

Upplyft

Riktigt trevlig kväll igår.

Ute på krogevända med Tias, Duracell o Tias kusin (förlåt, har glömt vad du heter!)

Supertrevligt faktiskt, lyfte upp mig lite :)

Härligt att umgås med roligt folk som man kan slappna av med och bara ha kul med. Synd dock att man inte var full, då hade man kunnat dansa loss ;)

Lite dans blev det visserligen, fast då fick jag o "Duracell" springa iväg från boysen så vi kunde röra oss lite iaf. hehe.

Dock var det jobbigt ute på dansgolvet, illaluktande rapar från nån?, kvävande varmt och så ja... Jobbiga folk som trodde vi ville dansa med dom.

Höhö.

Sjukskriven för resten av nästa vecka också, och har fått pillar som gör att jag iaf får upp näsan över vattenytan.

Skönt.

Glad att så pass många har ställt upp nu.

Det stärker mig, oerhört mycket!

Trots att jag känner som att jag bara kan lägga mig ner och dö, så finns det ju faktiskt någon som drar upp mig hela tiden.

Ni har räddat mitt liv!

Får se hur jag gör framöver nu. Får ta en vecka i taget, och ta varje dag som den kommer, helt enkelt.

LAMPA!

Hur jag äe e egentligen inte den jag är

Lever jag, eller e jag faktiskt död?

Så mycket

Usch... Det är så mkt jag skulle vilja skriva, så mkt som står på spel, så mycket känslor jag önskade att jag kände...
Men jsg känner ingenting.

Nu har jag varit sömnlös i exakt två dygn. Sick? Jag vet...

Jag tror att både min själ och mitt hjärta har sprungit sin väg, flytt för att slippa vara nära just nu...
Jag önskar att jag kunde göra detsamma...

Jag vill kunna sova, jag vill kunna vara trött...

Jag vill sluta darra, bli yr och må illa...

Kallas detta ångest?
Brukar man inte ja känslor i det då?
Borde jg känna ngt?

Vad e det för fel..

Jag kan inte låta bli att undra.... Vad gjorde jag för fel?
Vad har jag gjort för hemskt, som gjort mig förtjänt av att ha det så här, må så här?
Är jag så lite värd?
Varför är jag inte värd att bli unnad ett liv, med känslor? Glädje, lycka, kärlek, you name it!

Vem är jag och när kan jag få mitt hjärta och min själ tillbaka???

Ni kan glömma att ni ska få stoppa i mig en massa piller!