Så mycket

Usch... Det är så mkt jag skulle vilja skriva, så mkt som står på spel, så mycket känslor jag önskade att jag kände...
Men jsg känner ingenting.

Nu har jag varit sömnlös i exakt två dygn. Sick? Jag vet...

Jag tror att både min själ och mitt hjärta har sprungit sin väg, flytt för att slippa vara nära just nu...
Jag önskar att jag kunde göra detsamma...

Jag vill kunna sova, jag vill kunna vara trött...

Jag vill sluta darra, bli yr och må illa...

Kallas detta ångest?
Brukar man inte ja känslor i det då?
Borde jg känna ngt?

Vad e det för fel..

Jag kan inte låta bli att undra.... Vad gjorde jag för fel?
Vad har jag gjort för hemskt, som gjort mig förtjänt av att ha det så här, må så här?
Är jag så lite värd?
Varför är jag inte värd att bli unnad ett liv, med känslor? Glädje, lycka, kärlek, you name it!

Vem är jag och när kan jag få mitt hjärta och min själ tillbaka???

Ni kan glömma att ni ska få stoppa i mig en massa piller!