Hur jag äe e egentligen inte den jag är

Lever jag, eller e jag faktiskt död?

Så mycket

Usch... Det är så mkt jag skulle vilja skriva, så mkt som står på spel, så mycket känslor jag önskade att jag kände...
Men jsg känner ingenting.

Nu har jag varit sömnlös i exakt två dygn. Sick? Jag vet...

Jag tror att både min själ och mitt hjärta har sprungit sin väg, flytt för att slippa vara nära just nu...
Jag önskar att jag kunde göra detsamma...

Jag vill kunna sova, jag vill kunna vara trött...

Jag vill sluta darra, bli yr och må illa...

Kallas detta ångest?
Brukar man inte ja känslor i det då?
Borde jg känna ngt?

Vad e det för fel..

Jag kan inte låta bli att undra.... Vad gjorde jag för fel?
Vad har jag gjort för hemskt, som gjort mig förtjänt av att ha det så här, må så här?
Är jag så lite värd?
Varför är jag inte värd att bli unnad ett liv, med känslor? Glädje, lycka, kärlek, you name it!

Vem är jag och när kan jag få mitt hjärta och min själ tillbaka???

Ni kan glömma att ni ska få stoppa i mig en massa piller!

Förlåt

Förlåt.. jag försöker få fatt i mig själv igen.. Jag försöker må bra... Jag kan inte och det går ut över dig..... För jag e så nere.... Dom måste hjälpa mig nu, för jag fungerar inte som jag ska längre.... Jag är rädd och det erkänner jag. Jag är rädd för att jag ska förstöra för mig själv, pga att någon annan har gjort mig så mycket ont att jag fortfarande inte kan hantera sorgen.... Jag är tom ,och jag har ingen. Alla borde egentligen ha någon. Jag är rädd att jag sårar dig.... Och jag vill inte dra in någon i min sorg. Vill inte tynga ner någon. Jag måste bära denna bördan själv! Så har det alltid varit och så kommer det alltid vara

På gränsen till att ge upp nu.....

Varför ska jag fortsätta?

Tell me why

http://www.youtube.com/watch?v=_j6IBdHW_rY

http://www.youtube.com/watch?v=dNkQZZCAOCI

Rymmer bort.....

Finns inga alternativ kvar. Imorgon åker jag hem och packar bagen.....

Kan inte vara hemma längre.

Har nada pengar och ingen mat.

Inga cigg.

Har kört ihop sig helt och måste skicka hem min underbara häst igen....

Katten har också fått fytta.

Blir till attt pendla fram och tillbaka nu. Mellan Klippan/Hbg/Malmö/Ljungbyhed....

Jag måste försöka överleva nu.

Och som det är nu, har jag ingen ork att ta mig till skolan.

Hur fan kan ni bara vända så jävla tvärt, först är ni mina vänner men helt plötsligt kan ni bara vända ryggen mot... Jag är en människa och klarar inte att ta hur mkt som helst.

Och jag står inte ut med att vara ensam

Nu ska jag äta lite mat o bli bortskämd.

Du är bäst Oscar <3

När fan ska folk börja se?

Så trött!

Var är min hjälp, min tröst, min trygga famn, mitt lugn, min trygghet?

Hur kan ni, som ser mig varje dag, vara så jävla blinda?

Förstår ni ingenting?

Istället för att klandra mig, kom fram istället, och fråga varför?

Vissa av er VET vad som hände, men inte fan försöker ni förstå.

Ni andra... Ni vill bara blunda för det, ni kan inte förstå det och kan därför inte fatta att man har gått sönder, totalt...

Jag vill finna min livsglädje igen. Min glöd. Min passion.

Men jag sitter fast! Är helt kvävd!

SLÄPP MIG!

Varje dag kan man låtsas som att allt är bra, men man känner det, och det tynger ner.

Varenda jävla dag går man där ändå... Med sitt leende på läpparna.

Varför gör man det? Varför bygger man sin mur?

För att man inte vill bli sårad igen!

Jag är rädd.

Jag är liten.

Jag är ensam.

Detta livet, är inget liv. Jag ska kasta bort det och börja om från början, någon annanstans, där ingen vet vem jag är.

Bli inte chockad den dagen när du får ett mejl, ett sms, ett samtal, eller att jag sätter mig ner med dig och pratar...  Och jag säger hejdå, jag älskar dig, och tack för våran tid vi fått ha.

Vi hörs aldrig mer... Och jag önskar dig all lycka i livet.

"En ängel kommer in i ditt liv när du behöver den som mest"

Och jag vet att det är du....

"Today is the tomorrow we worried about yesterday."

http://hd.se/skane/2008/10/15/attentat-mot-hotad-familj/


Den 16e oktober är detta ett år sen.

Den 24e december-08 var sista gången jag hörde något från  min mamma.

Den 20e maj kom domen.